18

Idag har det gått en hel månad sen jag fyllde arton. Bara det faktum att jag arton nu känns galet men det är nästan ännu galnare hur fort tiden går just nu. Jag misstänker att det kommer att vara en återkommande känsla resten av detta år och även i vår då flera roliga saker väntar som studenten, utlandsresor, balen och bröllop för att bara nämna några. Hoppas ni har haft en underbar helg! 

On repeat


Solen sken på din sista dag

Den 29:e augusti var den jobbigaste dagen i hela mitt liv. Det var dagen som jag sa hej då till mina allra finaste och mest älskade, min bästa vän. Jag tänker på honom varje dag och undrar var han är. Jag saknar honom så det gör ont i mig och sorgen ligger alltid just där under ytan. Det kanske låter konstigt för vissa att man kan älska en häst så mycket men ingen kan egentligen förstå hur fint vi hade det för de flesta och bästa stunderna som vi delat så har det bara varit han och jag. Det känns som att en del av mig alltid kommer fattas nu när han inte längre finns här. Det som skrämmer mig mest med livet är att det inte spelar någon roll hur mycket man älskat någon, hur mycket tid man spenderat med dem eller tänkandes på dem. Det spelar ingen roll hur mycket man än inte vill skiljas åt. Det spelar ingen roll hur mycket de betyder för en. För vare sig man vill eller inte så går livet vidare. Man upptäcker nya platser. Lär sig nya saker. Träffar nya människor. Man lever. Det enda man kan göra är att vara tacksam för den tid man fått dela tillsammans med den man älskat. Jag är så tacksam för att just jag har haft turen att ha världens bästa häst, för allt jag har lärt mig av honom är saker som jag kommer att bära med mig resten av livet. Jag är så tacksam för att han alltid funnits där för mig när allt annat kännts tungt och mörkt. När jag suttit inne i hans box medans han mumsat på sitt hö och fått gömma mig från resten av världen en stund. Eller när jag gått ut om sena sommarkvällar upp till min favoritplats här på jorden just innan solen gått ner för att säga god natt. Då jag stått panna mot panna med honom och hans hjärtformade bläs, andats in hans ljuvliga och alldeles egna lukt och bara varit. De stunderna har varit guld värda och jag ska kommer alltid att minnas dem. Jag kommer alltid att minnas honom.